STORSJÖYRAN DEL 1
Min första riktiga festival, för att sätta ett ord på det
Wow! Om det är ett ord kan diskuteras, men det är vad jag får fram.
Även nu, sittande hemma framför datan, ungefär 24 timmar efter
Håkans spelning är jag lite i chock. Jag har inte riktigt
förstått vad som hänt. Kanske låter fånigt, det är trots allt
bara en festival. Men för mig är det rätt mycket.
En så pass tråkig kille som mig, som bara sitter på sitt rum och
som aldrig ser något hända i sitt liv, får en möjlighet.
Även om det på vissa vis kanske inte levde upp till dom mål/
förhoppningar jag hade, så var det på andra vis helt fantastiskt.
Och kanske kunde det verkligen inte blivit bättre än så här.
Bara grejen att jag faktiskt var på en festival är rätt stort
för mig, men det får jag reflektera över lite mer sen, inte
riktigt kommit så djupt in i mina tankar än. Nu vill jag mer
analysera vad jag faktiskt såg under denna festival och det som
ändå var höjdpunkterna och det som jag faktiskt kom för.
Håkan Hellström -
Kanske den artist jag mest håller kärt. Väldigt få artister där
jag faktiskt kan säga att alla låtar är bra, eller iaf ok, eller
ingen är dålig. Men huvudsaken är inte hans jämnhet utan hans topp.
Att han kan vara så fantastisk, det är svårt att förstå.
Länge har jag lyssnat till hans låtar, på olika platser, på
olika tider, på olika humör, alltid har jag älskat det.
Nu fick jag äntligen chansen att se denna man rakt framför mig
med mina egna ögon, stirrandes rätt på hans glada ansikte,
sjungandes. All tyst sång från mitt eget rum tog jag nu fullt ut
och sjöng för glatta livet och älskade varje sekund.
Låtvalen kunde jag givetvis inte vara annat än nöjd med, men det
kändes ändå som han la upp det väldigt bra, han passade även
på att snacka så där poetiskt, vackert, härligt som jag bara
hört Håkan göra på intervjuer i tvn.
Jag har svårt att beskriva det och jag vet att jag kan låta
både klyschig och överdriven, men detta är vad jag känner.
Håkan <3 Tack! 5/5
Har så mycket mer att berätta egentligen, som vanligt.
Men också som vanligt kommer det nog tyvärr aldrig bli av.
Då jag nu skrivit av mig tillräckligt och sätter stopp för kvällen
och vaknar sedan upp på en annan sida, med andra tankar.
(hej jag har vart på storsjöyran, en festival i östersund, 27-31 juli)
Min första riktiga festival, för att sätta ett ord på det
Wow! Om det är ett ord kan diskuteras, men det är vad jag får fram.
Även nu, sittande hemma framför datan, ungefär 24 timmar efter
Håkans spelning är jag lite i chock. Jag har inte riktigt
förstått vad som hänt. Kanske låter fånigt, det är trots allt
bara en festival. Men för mig är det rätt mycket.
En så pass tråkig kille som mig, som bara sitter på sitt rum och
som aldrig ser något hända i sitt liv, får en möjlighet.
Även om det på vissa vis kanske inte levde upp till dom mål/
förhoppningar jag hade, så var det på andra vis helt fantastiskt.
Och kanske kunde det verkligen inte blivit bättre än så här.
Bara grejen att jag faktiskt var på en festival är rätt stort
för mig, men det får jag reflektera över lite mer sen, inte
riktigt kommit så djupt in i mina tankar än. Nu vill jag mer
analysera vad jag faktiskt såg under denna festival och det som
ändå var höjdpunkterna och det som jag faktiskt kom för.
Håkan Hellström -
Kanske den artist jag mest håller kärt. Väldigt få artister där
jag faktiskt kan säga att alla låtar är bra, eller iaf ok, eller
ingen är dålig. Men huvudsaken är inte hans jämnhet utan hans topp.
Att han kan vara så fantastisk, det är svårt att förstå.
Länge har jag lyssnat till hans låtar, på olika platser, på
olika tider, på olika humör, alltid har jag älskat det.
Nu fick jag äntligen chansen att se denna man rakt framför mig
med mina egna ögon, stirrandes rätt på hans glada ansikte,
sjungandes. All tyst sång från mitt eget rum tog jag nu fullt ut
och sjöng för glatta livet och älskade varje sekund.
Låtvalen kunde jag givetvis inte vara annat än nöjd med, men det
kändes ändå som han la upp det väldigt bra, han passade även
på att snacka så där poetiskt, vackert, härligt som jag bara
hört Håkan göra på intervjuer i tvn.
Jag har svårt att beskriva det och jag vet att jag kan låta
både klyschig och överdriven, men detta är vad jag känner.
Håkan <3 Tack! 5/5
Har så mycket mer att berätta egentligen, som vanligt.
Men också som vanligt kommer det nog tyvärr aldrig bli av.
Då jag nu skrivit av mig tillräckligt och sätter stopp för kvällen
och vaknar sedan upp på en annan sida, med andra tankar.
Kommentarer
Trackback
