Min första riktiga festival, för att sätta ett ord på det

Wow! Om det är ett ord kan diskuteras, men det är vad jag får fram.

Även nu, sittande hemma framför datan, ungefär 24 timmar efter

Håkans spelning är jag lite i chock. Jag har inte riktigt

förstått vad som hänt. Kanske låter fånigt, det är trots allt

bara en festival. Men för mig är det rätt mycket.

En så pass tråkig kille som mig, som bara sitter på sitt rum och

som aldrig ser något hända i sitt liv, får en möjlighet.

Även om det på vissa vis kanske inte levde upp till dom mål/

förhoppningar jag hade, så var det på andra vis helt fantastiskt.

Och kanske kunde det verkligen inte blivit bättre än så här.

Bara grejen att jag faktiskt var på en festival är rätt stort

för mig, men det får jag reflektera över lite mer sen, inte

riktigt kommit så djupt in i mina tankar än. Nu vill jag mer

analysera vad jag faktiskt såg under denna festival och det som

ändå var höjdpunkterna och det som jag faktiskt kom för.

Håkan Hellström -

Kanske den artist jag mest håller kärt. Väldigt få artister där

jag faktiskt kan säga att alla låtar är bra, eller iaf ok, eller

ingen är dålig. Men huvudsaken är inte hans jämnhet utan hans topp.

Att han kan vara så fantastisk, det är svårt att förstå.

Länge har jag lyssnat till hans låtar, på olika platser, på

olika tider, på olika humör, alltid har jag älskat det.

Nu fick jag äntligen chansen att se denna man rakt framför mig

med mina egna ögon, stirrandes rätt på hans glada ansikte,

sjungandes. All tyst sång från mitt eget rum tog jag nu fullt ut

och sjöng för glatta livet och älskade varje sekund.

Låtvalen kunde jag givetvis inte vara annat än nöjd med, men det

kändes ändå som han la upp det väldigt bra, han passade även

på att snacka så där poetiskt, vackert, härligt som jag bara

hört Håkan göra på intervjuer i tvn.

Jag har svårt att beskriva det och jag vet att jag kan låta

både klyschig och överdriven, men detta är vad jag känner.

Håkan <3 Tack! 5/5

Har så mycket mer att berätta egentligen, som vanligt.

Men också som vanligt kommer det nog tyvärr aldrig bli av.

Då jag nu skrivit av mig tillräckligt och sätter stopp för kvällen

och vaknar sedan upp på en annan sida, med andra tankar.

(hej jag har vart på storsjöyran, en festival i östersund, 27-31 juli)

Min första riktiga festival, för att sätta ett ord på det

Wow! Om det är ett ord kan diskuteras, men det är vad jag får fram.

Även nu, sittande hemma framför datan, ungefär 24 timmar efter

Håkans spelning är jag lite i chock. Jag har inte riktigt

förstått vad som hänt. Kanske låter fånigt, det är trots allt

bara en festival. Men för mig är det rätt mycket.

En så pass tråkig kille som mig, som bara sitter på sitt rum och

som aldrig ser något hända i sitt liv, får en möjlighet.

Även om det på vissa vis kanske inte levde upp till dom mål/

förhoppningar jag hade, så var det på andra vis helt fantastiskt.

Och kanske kunde det verkligen inte blivit bättre än så här.

Bara grejen att jag faktiskt var på en festival är rätt stort

för mig, men det får jag reflektera över lite mer sen, inte

riktigt kommit så djupt in i mina tankar än. Nu vill jag mer

analysera vad jag faktiskt såg under denna festival och det som

ändå var höjdpunkterna och det som jag faktiskt kom för.

Håkan Hellström -

Kanske den artist jag mest håller kärt. Väldigt få artister där

jag faktiskt kan säga att alla låtar är bra, eller iaf ok, eller

ingen är dålig. Men huvudsaken är inte hans jämnhet utan hans topp.

Att han kan vara så fantastisk, det är svårt att förstå.

Länge har jag lyssnat till hans låtar, på olika platser, på

olika tider, på olika humör, alltid har jag älskat det.

Nu fick jag äntligen chansen att se denna man rakt framför mig

med mina egna ögon, stirrandes rätt på hans glada ansikte,

sjungandes. All tyst sång från mitt eget rum tog jag nu fullt ut

och sjöng för glatta livet och älskade varje sekund.

Låtvalen kunde jag givetvis inte vara annat än nöjd med, men det

kändes ändå som han la upp det väldigt bra, han passade även

på att snacka så där poetiskt, vackert, härligt som jag bara

hört Håkan göra på intervjuer i tvn.

Jag har svårt att beskriva det och jag vet att jag kan låta

både klyschig och överdriven, men detta är vad jag känner.

Håkan <3 Tack! 5/5

Har så mycket mer att berätta egentligen, som vanligt.

Men också som vanligt kommer det nog tyvärr aldrig bli av.

Då jag nu skrivit av mig tillräckligt och sätter stopp för kvällen

och vaknar sedan upp på en annan sida, med andra tankar.

Skulle bara skriva detta för att framföra att jag lever.

ps. Drar till Östersund och Storsjöyran nästa vecka, Håkan <3

Lägger ut ett sk "vanligt" blogginlägg, som ett "dagboksinlägg"

Trist kanske men wtf.

Jobbade rätt mycket denna vecka, nästan heltid typ (dvs. 40h/v).

Blev också jävligt trött på det, jobbet asså.

Men jag tänkte efter lite och så gick de två sista dagarna, fredags o så igår, mkt bättre och känns ändå ok att gå till jobbet nu igen. Dock är det jävligt efterlängtat med lite ledighet (söndag-tisdag).

Jag är så jävla lat ändå, folk jobbar fan 40 timmar/veckan (lr mer), hela jävla tiden, på lika tråkiga jobb som mitt, lr ännu sämre, o ja hör inte dom gnälla, e väl ba att ja va så jävla lat under gymnasietiden o hade det alldeles för enkelt, ba softa runt. Sedan efter det så var jag ju arbetslös ett bra jävla tag och degade.

Så har väl liksom nästan kört in mig i ett dött hål där, inte van att jobba så här mkt, men börjar nog komma igång mer och mer o vänjas vid det, jobbar ju rätt mkt i sommar nu, nästa vecka blir det fan ännu mer, då tror jag ja i princip når upp till heltid, trots att ja ändå börjar veckan med två dagars ledighet.

Tur ändå att jag inte jobba så mkt i början när ja fick jobbet, hade kanske gått in i väggen dirr, lr va fan man kallar det om ja b örjat på ett heltidsjobb. Eller ja, säger emot mig själv lite hela tiden, väldigt svårt o bestämma vad jag tycker, lr vad det egentligen är jag känner.

Kanske hade det vart skönare med ett sk "nine to five" (I Sverige kanske mer 8-16), med fasta tider och alltid en helg att se fram emot, som skoltiden.

Eller så är deltid med olika variernade tider, rätt sweet.

Lite variation från det trista skol-jobb-livet, samma skit varje dag.

Nu får jag iaf lite variation och har mer lediga dagar, men jobbar helger då andra är lediga.

Dock gör det inte en så pass osocial människa som mig något.

Njuter istället av all sweet OB jag får.

Denna Söndag är jag dock ledig och det tackar jag som sagt för.

Helgpassen är ändå något hårda, med drygt 19 timmar jobb på en helg.

Skönt att kunna dela upp det och bara ta lördagen.

Jaha nu blev det mest jobbsnack, men var det som jag hade på hjärnan och kanske ville få avskrivet.

Bäst jag delar upp detta i två inlägg som jag gärna delar upp jobbet.

Kanske lite fotbollssnack i nästa inlägg, allt för lite med det egentligen i bloggen, lr?

Har ju faktiskt medvetet försökt undvika fotbollen i denna blogg.

Då jag känt att hela mitt lev kretsat runt fotbollen och att det gjort mig lite till en person jag inte riktigt vill va.

Men på senare år har jag försökt släppa fotbollen och utveckla andra sidor av mig o lyfta fram de mer.

Dock älskar jag ju fotboll fantastiskt mkt fortfarande o kmr alltid att göra det och fotbollen finns i min vardag 24/7.

Dock inte alls lika mkt i min internet-värld där jag är mer offetnlig än i verkliga livet, hehe, så om man inte känner mig, in da real world, kan man ju tro helt annat om mig.

Fan så sköna Hjalle o Heavy e asså, då o då minns jag tillbaks o nördar dom lite, som denna morgon.

Har ju deras skiva "På rymmen", mitt livs köp?

Denna låt är iaf riktigt skön, alltså denna känns rätt seriös ooch bra ändå.

Deras andra är mer roliga för de oseriösa texterna och så.

Aja, varför denna video kom upp o anledningen till Hjalle&Heavy psyket denna morgon e ju allt egentligen för...

Kajrocken i Kattne har detta år storsatsat och utvecklats till lite av en festival, vilket känns jävligt ballt, ska lätt dit.

Och vilka mer ska dit då, jo Mimikry (hjalle o heavys band) ofc!

/Linde