Levande leksaker verkligare än någonsin

Tjoooooooooooooo

har uppdaterat lite dåligt nu på sistone, fast det kanske ni är ok med?
Jag vill iaf aldrig känna mig tvingad till o blogga, utan skriver då jag känner för det.
Så visst kan det hända att det blir långa sk pauser på bloggen utan några inlägg.
Men nu var det ju bara några få dagar väl?

Aja, skriver igen, tänkte mest ba snacka lite om filmen ja nyss såg klart.
Toy Story 3. Vet inte ens om den kommit på bio här i stan, men antar det, jag har ingen koll.
Den är hur som helst rätt ny, men med dagens teknologi så kan man ju få tag i lite vad man vill bara via några ynka klick på datan. Aja nu ska jag snacka om filmen o inget annat.
Var faktist inte så länge sen jag såg 1an o 2an, var väl nån gång i maj/juni möjligtvis.
Och de filmerna är ju fantastiska, men var ju också ett bra tag sedan 2an kom, så nu när 3an kommer...
kan man ju ofta tänka att det blir en riktigt typisk dålig 3a, som med många andra filmer.
Men måste säga att denna var över förväntan, nästan så jag vill använda ordet briljant.

För det första så är den ju så sjukt snyggt gjord, dagens animation är fantastisk.
Sedan att de är så pricksäkra på karaktärerna och deras röster. Älskar det verkligen, så härliga karaktärer i alla filmer, som ofta kan relateras till personer i verkliga livet och de är ju framförallt gjorda för att tillbringa skratt.
Men jag ser det mer än så, djupare, och förstår vilken mening de har för filmerna osv.
Det kan låta konstigt att jag nu säger att jag tycker Toy Story är verklig.
För det är ju trots allt en animerad film där leksaker lever, alltså inte alls verkligt.
Men storyn, animationen och rösterna är så bra så jag nästan tror filmen är otecknad och helt verklig ibland.
Visst kanske filmen först o främst också är en barnfilm, men nu när jag sett klart trean ser jag så mycket mer än så. Det är helt enkelt en briljant film, som jag tycker alla bör se, alla kan se den, alla åldrar, alla personligheter.
Jag tror även många kan lära sig en del från den. De som gjort filmen lyckas nämligen fånga allt så perfekt.
Det är som i verkligheten, barn växer upp och växer ifrån sina leksaker och sina familjer, samt skapar en egen identitet och eget liv. O ja, vad händer med leksakerna, de slängs, de sparas, de skänks, kanske i vissa fall fortsätter användas av barnet även när den växt upp.

Själv ska jag snart också flytta, så jag har plockat runt en hel del bland gamla grejer de senaste veckorna och kan därför relatera till filmen på ett bra sätt nu. Jag ska däremot inte börja på College. Men det var inte långt ifrån att jag flyttade hemifrån för att börja plugga på yrkeshögskola i Karlskrona. Men om ni läst bloggen vet ni att jag är kvar på gamla solhemsgatan där jag bott i alla dessa 19 år. Men nu är det alltså på väg att bli ändring. Huset har legat ute på marknaden och folk har vart här o kollat, nu vekar det som några stockholmare beslutat sig för att flytta in, dock blir det inte förrns 1 december, men jag lär väl iaf flyga ut härifrån i oktober/november.
Än vet jag inte vart jag ska, men både mor och far har stått bakom mig och sagt att det kommer lösa sig.
Jag kan få plats hos min mor, men även hos min far, vart än han nu kommer flytta.
Sedan finns ju också alternativet till ett eget ställe, just nu är det orimligt, men förhoppningsvis får jag snart ett jobb och då kanske det kan vara läge. Men ja iaf, så har jag plockat bland en del leksaker, framförallt gosedjur, har inte så mycket såna leksaker som i Toy Story, och iaf jag haft så är de borta nu.
Jag har faktiskt sparat en del från mina år som barn, mer än väntat, men givetvis har även massa slängts.
Men nu snackar jag framförallt om saker jag gjort i skolan/dagis, böcker och somliga leksaker.
Varför har jag sparat en del då, jo för jag gillar att bli nostalgisk av mig och tänker ofta på hur bra jag hade det som barn och längtar ofta tillbaka. Men jag har det väldigt bra nu också, men tyvärr har jag svårt att förstå det, istället tänker jag bara bakåt och surar, vilket är fel, jag måste ta tag i mig själv och se framåt, livet är öppet för mig. Så kanske kommer jag se att dessa saker inte är något att spara på och att det bara tar upp onödig plats o därför kommer jag få göra mig av med det. Men kanske kan jag också lyckas spara en hel del o under vissa stunder se tillbaka på mitt liv med glädje, samt visa det för andra, kanske för min framtida familj, om jag någonsin kommer få någon.

Aja, nu blev det ett rätt så långt inlägg ändå, rätt så allvarligt och djupt faktiskt.
Även om kanske just ni läsare inte känner detsamma. För jag vet inte hur bra jag skrivit detta, muntligt har jag ofta svårt att förklara saker och visa känslor, men skriftligt har jag alltid gjort det bättre, men hur bra vet jag inte.
Och Toy story, alla tre filmer är fantastiska och värda och se, men just nu känner jag att 3an faktiskt är den bästa av de alla, men någon annan gång kanske jag tycker 1an är den bästa, jag känner mig iaf rätt säker på att 2an är den sämsta, även om den också är väldigt bra.

Nu ska jag somna till lite ljuv musik, klockan är trots allt snart halv fyra på natten.
Här kommer nattens musiktips, som jag själv lyssnat på under tiden jag skrivit detta.
Hästpojken - Medan vi faller
Det var låten jag just nu valde av slumpen, men hela albumet är bra,
så lyssna igenom hela och inte bara låten jag länkade.

PS. Det där korta inlägget för någon dag sen om att Steffo var så bra och viktig för mig, kanske ni själva kan lista ut, att det var skrivet av Steffo själv. Så det är alltså inte jag som skrivit det, förhoppningsvis förstår ni det, för det skulle aldrig hända att jag skrev något så kort patetiskt inlägg, inget illa menat till dig steffo men... DS.

Signerat
Robert Linde

RSS 2.0