Tjena Tjena... tjena.. öh, ja.. tja..he-hej...m...öhum, hallå?... aha ok, förlåt... tja... typ.

Gått igenom lite statistik nu på bloggen och detta är vad jag antecknade:


slutade året med att toppa 16 unika besökare den 28e dec

sjönk vid nyår, men allt beror ju på när ja själv skriver o om ja postar de på fb lr inte liksom inte svårare än så i princip.

så, när ja sedan började skriva igen klättrade man uppför stegen

11 unika den 4e jan, 10 den 6e, 18(!) den 7e, 15 den 8e, 26!!!!!! den 9e, nytt rekord tror ja ^^ åzum.

höll i sig rätt stadigt dagarna efteråt ändå. 11 den 10e, 11 den 11e, o det var väl senast ja skrev o sedan dess har de sjunkit. Men ändå vart nåra trogna som går in varje dag o checkar till förhoppningen om att ja skrivit, ber om ursäkt till er trogna fans, att det inte kommit något inlägg.

Visade sig att senaste ja skrev var tidig tidig morgon den 10e, så att ja ändå hade 11 besökare den 11e e ju ett gott tecken =)

Och kanske kmr det inte som nån överraskning att det var just den 9e januari, som rekordet slogs, med hela 26 unika besökare. nämligen då jag öppnade mitt hjärta och lät det rinna ut i skriftlig form, iaf till viss del, finns än så mkt mer som sitter fast bland all skit i kamrarna som behöver få rinna fritt.

Kul att det tydligen uppskattades så väl, men ändå var det inlägget som sagt mest för mig själv. Kanske ska jag fortsätta på samma väg och spräcka ytterligare rekord.

_____________________________________________________________________________________________

Varför jag inte skrivit på ett tag har jag dock tyvärr ingen riktigt bra anledning till.
Kanske beroende på att fokuset under denna vecka legat på körkortet.
Körkortet som jag inte kommer få! ... än på ett tag iaf, fyfan.
Var så fly fasligt fläskigt frustrerande farligt förbannad, men det har släppt nu.
Men kanske dags att dela med sig av en viktigt händelse, kanske kan va skönt ändå, även om det inte är kul att minnas tillbaka på det.

I torsdags skrev jag teoriprov i Eskilstuna, jag failade.
Kanske inte låter så besvärligt eller som nån stor grej.
Men det var så här...

Jag kände att jag hade pluggat tillräckligt o ja gjorde massa tester innan, hemma o på körskolan.
Ja klarade alla dessa, o när ja gjorde slutprov fick jag 65/70 fler än en gång, vilket beskrevs som " Hade det här vart det riktiga teoriprovet hade du klarat det med stor marginal". Så ja tänkte, ja slutprovet måste ju ändå vara som teoriprovet o eftersom ja klarade det galant, ska det ju inte vara nåra problem.
O ja fick reda på att det räckte med 52 rätt på teoriprovet av typ 65, så jag kände mig säkrare o säkrare, o att jag skulle misslyckas fanns verkligen inte alls i mitt huvud. Jag trodde det skulle vara enkelt.
Därmed tog det extra hårt på mig när jag misslyckades, men vänta jag är inte klar än...

Jag fick 51 poäng!!!!!!!!!!! HUR JÄVLA OTUR ELLER KLANTIG ELLER DÅLIG ELLER VAD MAN SÄGER, KAN MAN VARA LIKSOM, HUR JÄVLA SNÅLIGT???!!!!
Alltså 51 poäng, 52 hade räckt för godkänt. När man är så jävla nära känns det såklart mycket värre.
O det var flera frågor som jag chansade på som jag satt o tänkte länge länge på, men beslutade mig ändå lämna in det där kassa svaren, o det reuslterade i 51 poäng, hade jag alltså bara ändrat en endaste liten grej på en enda liten fråga hade jag fått 52, o därmed fått godkänt o allt hade varit förändrat.
Oh herregud, vad livet är detaljrikt, så vackert att så små detaljer kan göra så mycket, men också så hemskt.
I detta fall var det hemskt, nästa tillfälle kanske det är oerhört vackert och lyckosamt.

Sedan så är det också så att jag väntat på detta körkort förbannat länge nu och det är liksom i princip det enda jag behöver tänka på om dagarna, ändå failar ja. Jag har dessutom varit så deprimerad o haft ett sånt kasst o tråkigt liv på sistone o känt mig deppig, detta var det som höll mig drivandes o glad, o ja skulle gå godkänt o allt skulle vara som krunegård sjunger, "hela världen är så underbar" "hela livet var ett disco".
Nu drevs istället all ond kraft mot mig, en kraftig motvind riktad mot lilla mig och allting var svart, inte ens en liten glimt av ljus kunde ses längst bort i den långa smala mörka tunneln jag hade att vandra. 

Nu blev det kanske lite väl mycket depressiv poesi. (btw glömde ordet där ett tag och höll faktiskt på att skriva ordet poetri, någon som hört det förut? tror inte det, iaf, google is your friend, tack gode gud)

Men som sagt så var det väldigt mörkt då och jag erkänner, jag grät, faktiskt.
Dock höll jag mig tills jag kom hem, men det var en jobbig tågresa hem, speciellt eftersom jag inte hann köpa biljett o fick köpa biljett på tåget, vilket innebar en extra kostnad av 100 kr, yey (y).
Men va fan grät jag för, känns rätt patetiskt nu när jag tänker efter, men det var mycket som gick runt i huvudet då, inte bara misslyckandet av teoriprovet. Kanske var det också bra för mig att få ut lite ilska och sorg.
För annars är jag rätt bra på att hålla inne känslorna, om det nu är något man kan vara "bra på".
Det är väl snarare något negativt, dock kanske inte i alla sammanhang.
Men jag vet att jag själv hållt allt för mycket inom mig.

Nu ser jag iaf tillbaks på detta på ett helt annat sätt och har helt ändrat tankar.
Det var trots allt så, att jag bara var ett poäng ifrån, o förhoppningsvis kan jag bara boka ett nytt inom iaf förhoppningsvis två veckor och då klara av det o därmed ha körkortet. Nu fick jag dock inte tag i någon att boka nytt prov med, vilket är rätt typiskt mig, för nu är det helg och stängt. O på måndag när ja iaf ska få tag på någon är det säkert försent så ja får vänta typ en månad, det och misslyckandet med en poäng är så oerhört typiskt mig.

Men nu tänker jag positivt, uppkörning på tisdag, den ska fan klaras av, sedan förhoppningsvis sitter jag o skriver ett teoriprov redan nästa vecka o har körkort nästa helg när jag bloggar.

Vill fortfarande skriva så mkt mer, har faktiskt inte ens skrivit om det jag tänkte än, när jag loggade in på blogg.se. O då har jag skrivit så här mkt, så ni kanske förstår lite hur jag har det, hehe.

Nu måste jag iaf avsluta, ska det skrivas mer får det ske i nästa inlägg.

Hörs.

/ Linde