Hejhej igen...

Den 18e januari 16.30 och framåt...

Mötet var klart, min första arbetsintervju någonsin, det kändes bra, jag var glad, han var glad, vi skakade hand och tog farväl. Jag kände mig glad, stolt, aningen förvånad och duktig på vägen hem o trodde att jag faktiskt hade en liten chans att få jobbet. Fast som han sa var det väldigt många som sökt och vad har jag som är extra? ingenting, förstår inte hur jag ska kunna få jobb någonstans, känns som det är minst 30 som söker på varje jävla ställe man än kommer och det finns ju iaf lätt alltid någon som har bättre kvalifikationer än mig för jobbet.
Så som ni hör fick jag alltså inte detta jobb och inget annat heller...

Aja tillbaka till dagen då...
Då kändes det ju som sagt bra och väl hemma kunde jag ätnligen slänga mig i sängen o glatt slappna av.
Det var en lättnad att va klar med dagens nervösa uppgifter. Men så var det väl förstås något som skulle göras hemma också, träning stod på schemat vid 19-tiden och dessförinnan behövdes mat givetvis tryckas in i magen min.
Bla bla...

Minns ej vad som hände under träningen och efter det, men det måste ha varit väldigt trevligt och skojigt, för det var ju dagen d höhö.

Nu sitter ja här mitt på dan, förkyld som fan, vill ner på stan o rätt sugen på lan.
Men orkar ingenting får nöja mig med tv och imorron skriva cv, söka jobb o förhoppningsvis om nåra år va snobb.

Har ju fortfarande inte berättat om en del grejer, ska ja görat? eller orkar man verkligen?
Aja vi får se, stay tuned...

/ Linde