oh fyfan, längesen senast nu.
Har haft massor jag tänkt skriva, men har inte orkat något.
Har vart väldigt lat denna vecka, ständigt trött typ.
Därmed många "försovningar".
Vaknar av klockan i rätt tid, men väljer att ligga kvar o snooza i evigheter o missar buss på buss.
Inte bra, totalt fail, o inget plugg gjort hemma helle, inte några framsteg med körkortet icke.
LAT.

Tyvärr kommer ni ju inte få läsa allt fantatiskt jag haft på hjärnan.
För mitt minne är verkligen kasst, och kan istället bara skriva det som hänt idag.
om jag ens kommer ihåg det så att säga...

Som sagt, "försov" mig såklart imorse.
Ändå bara en sketen mattelektion man missa, kanske inte allt för allvarligt.
Men vad har egentligen hänt med mig angående matte.
Jag egentligen angående hela skolan och allt med plugg att göra liksom.
Jag var liksom bra och seriös när betyg inte fanns.
Nu är jag det inte.

Framförallt mellanstadiet skulle jag säga, för lågstadiet o tidigare har jag väldigt väldigt dåligt minne från och det är i mellanstadiet som den mer riktiga skolan börjar. Den tiden var nog den bästa tiden i mitt liv.
Jag älskade allt, vet inte riktigt hur jag var, men tror jag var väldigt glad hela tiden, lite blyg, väldigt lugn o snäll.
Kanske lite för snäll. Sen var jag tydligen också lite av en tjejtjusare. Eller ja, under mellanstadietiden kanske varenda jävel är "ihop" med någon nån gång och pussas osv. Men tror ändå jag var lite "populär".
Märkte förresten att jag spårar ut lite nu från vad jag tänkt skriva, så inlägget blir väldigt långt, men aja, jag fortsätter. Var också ganska taskig egentligen mot tjejerna kanske, man kunde liksom bestämma, typ
" jag vill inte va ihop med dig längre, nu vill jag va ihop med henne istället" Man kunde byta så snabbt, inga känslor alls typ, så kalla människor man var, hehe. Fanns iaf en tjej som jag ändå hade lite känslor för, som jag var med lite längre, men som med alla andra jag gått med under sandbäckstiden så har vi liksom glidit ifrån varandra. Vet inte riktigt hur allt går till, men det bara händer, men jag kanske faktiskt ändå fortfarande idag har lite känslor kvar för den. det kanske inte spelar så stor roll. Men när jag började 7an och högstadiet, så kom jag in i en helt ny värld. Jag visste inte hur saker o ting gick till här, o angående tjejer, så var det ju också en helt ny klass man kom in i, visserligen var det en hel del från sandbäcken o så, jag kände igen många ansikten.
Men tidigare hade man ju bara vart "ihop" med egna klasskamrater, att vara det nu, kändes helt fel.
Och hur skulle jag kunna söka mig ut, till andra klasser osv. Allt blev så komplicerat för mig och jag gjorde ingenting, så jag har inte haft det så lätt med tjejer sen dess typ. Förvisso hade jag en bra tjejkompis i klassen då, som jag nämnt tidigare, mango. Men men. Tappa bort mig lite nu vad jag skulle skirva, hoppas det går bra med ett slut där, om den delen iaf.

Angående skolan ja, med plugget.
Kommer ihåg en lapp jag fick av min lärare när jag gick ut 6an där det stod ungefär...
Ah, jag har lappen här nu, så kan skriva upp allt som står.

" Du är verkligen klassens ljus på många sätt.
Tack för alla positiva utvärderingar, alla kloka
ord när de så väl behövs och all kunskap och
ambition som du använder så väl.
Du kommer att kunna bli precis vad du vill
när du blir vuxen. Spännande att se vad det blir! "

Väldigt fina ord, jag blir väldigt glad när jag ser den här lappen och mitt självförtroende ökar något.
Det behövs, för mitt självförtroende är alldeles för lågt och jag tror för lite om mig själv.
Men synd för min lärare att sedan se mig skura hennes toalett, eller vart jag kommer sluta.
Ja, vad som hänt vet jag inte, men jag har väl fått intresse för annat och fått för mig att andra saker är viktigare.
Gör förhoppningsvis iaf en bra sista termin nu och kan ta studenten och sedan se tillbaka på det och vara nöjd med vad jag ändå gjort. Sedan vad som händer efteråt vet jag inte ens själv, men det finns mycket alternativ.
För att använda ett typiskt uttryck " Ni ungdomar har hela världen framför er ".

Nu slutar jag. Tack.